En magiskt vacker öring som simmade kring dom hemliga strömmarna i Norr! 

 

-Jag minns ljudet tydligt! Ett prasslande ljud för varje steg som togs. Tyget på farsans ryggsäck som gneds mot mina kläder. lukten av skogen och dom prasslande löven och knakande grenarna under stövlarna.

-Jag måste vart kring sex eller kanske sju år gammal tror jag. Den militärgröna ryggsäcken var precis lagom stor så att jag fick plats. Farsan var ute och jaga ripa den dagen. Sakta lunkade vi genom skogen. Nyfiket satt jag nerstoppad i väskan och kisa ut i skogen. Plötsligt stannade farsan upp! Tog sakta upp bössan och kramade åt avtryckaren.

Jag visste att det skulle smälla högt. Jag hade hört smällarna förr. -PANG!

I det här ögonblicket så ändrades någonting. Farsan kliver raskt fram och tar upp ripan som fortfarande små rycker. Sträcker bak fågeln mot mig och säger bestämt på finska ”Hirttää sen” med en mörk och dov röst. Stryp den!

 

Mötet med en vän!

Framför mig sitter Ingemar Olsson. Historien om ripan kan tyckas hård eller aningen obekväm för vissa. Men för Ingemar var det inge konstigare än att så är livet i skogen. Man måste lära sig. Fjäll kniven sitter stadigt i byxlinningen och den rödrutiga skjortan luktar eld och skog.

Jag befinner mig i Kiruna. Jukkasjärvi närmare bestämt. Under dom senaste dagarna har jag följt med Ingemar för att få en inblick i hans liv och fiske. Stora Harrar och mäktiga öringar är nått som Ingemar verkligen har koll på. Mitt första möte med Ingemar var redan några månader tillbaka. En resa med Rapala Proguide gänget till Norge och Söröya och fisket efter stor torsk och brutala flundror. Vi har tillbringar många timmar ute på vattnet. Filmat och skrattat och haft det riktigt bra helt enkelt.

Historierna har duggat tätt och vi har delat med oss av fiskeminnen och livshändelser. Kvällarna vid middagsbordet och den öppna sprakande elden i kaminen görs sig fortfarande påmind. Doften av färsk fisk eller en välsmakande renstek som avslutats i ugnen etsar sig fast i minnet.

Ute på vattnet!

Det rasslar under stövlarna på oss när vi sakta knallar längs stenbanken vid vattnet. Där framme står en mörk tjärad träbåt av ”fors” modell och väntar. För några timmar sedan satt jag på ett plan och lämnade ett fullt trafikerat Arlanda. Människor som sprang åt alla dess håll för att hinna med i stressens vardag. Och nu står jag HÄR! Det enda som hörs är trädens sus och vattnet som sakta strömmar på. Längre bort hörs ljudet från en stridare fors. Luften är kall och ren. Jag stannar upp och tar ett djupt andetag.

Ingemar kollar på mig och rasslar runt lite i lådorna. -Hörru kamera mannen! Sluta dagdrömma nu så kör vi! Vad tror du om den här? 

Han håller fram en Rapala Shadow rap Jack Deep i färgen Live smelt (SML) och flinar. -Det här är godis det! Får vi inget på det här så kan vi sluta fiska!

Shadow Rap Jack Deep är ett lite mindre bete på 5cm som enkelt kan fiskas lite djupare. Det går utmärkt att kasta med här i strömmarna och även släpa det efter båten berättar Ingemar. En ettrig vibrerande gång och en jätte stor fördel med Jack Deep är att det sakta stiger mot ytan vid stopp. Så kallat slow rising.

-Perfekt med slow rising när vi studsar mot stenarna i strömmen. Då kan du bara göra en kort paus så stiger betet. Och sen är det bara fortsätta veva!

Vi glider ner i strömmen och Ingemar parerar sten efter sten. -Ser du strömkanten därnere? Där brukar det stå lite fisk.

Jag drar ett snabbt kast längs kanten och det dröjer inte länge innan det hugger! En vacker liten harr hade ställt in siktet på min Jack Deep. Vilka färger! Och så starka i strömmen. Det här är ju underbart!

Kvällen skrider fram snabbt och det lilla mörker som blir här uppe har infunnit sig. Men fortfarande fullt möjligt att fiska trots dunklet. Ingemar pekar återigen ner mot en strömkant. -Innanför den kanten bildas ett lugnvatten. Där brukar dom större individerna gå in på sena kvällar och söka föda!

Han förklarar även att ibland har den större fisken sikte på mindre abborre som basföda. Då brukar färger med abborr-inspirerande inslag vara kanon! Ingemar drar ett långt kast och landar en bit in i lugnvattnet. Plötsligt smäller det i spöt. Rullen börjar skrika och lina lämnar spolen! -Det här är en bättre fisk! Vi kan nog ta håven på den här. 

Sekunderna senare ligger det en mäktig harr i håven. Det stora färggranna seglet sträcker ut sig i håven. Majestätiskt!

Respekten för naturen!

Jag vaknar upp till smattret från regndropparna mot hustaket. Under dagarna som varit har vi haft ett rätt stabilt väder. Även om just den här dagen skulle visa sig kantas av ett lite mer ostabilt väder. Lite snabbare på tårna denna morgon så sitter vi redan färdig packade i bilen. Vi ska prova lyckan i en lite större sjö efter den beryktade Stor-öringen!

I backspegel tornar fjällen upp sig när vi sakta backar ner båten i vattnet. -Det blåser rätt bra idag? Jag hinner knappt avsluta meningen innan Ingemar kontrar. -Idag är det perfekt vind! Någon större öring kommer vi komma i kontakt med. 

Under hela dagarna har kamera utrustningen följt oss slaviskt. För egen del är det utmanande och inspirerande att dokumentera fisket och upplevelserna i form av film och foto. Något som verkligen har växt mer och mer. Ingemar presenterar beten och förklarar kort sina tips och trix genom linsen. Det är såklart lite bökigt att parera vågorna idag i vår lilla båt med kameror slängandes lite varstans.

-Det känns väl rätt bra ändå va Ingemar? Vi har ju fått med en hel del av dom här dagarna på film. Det ska bli spännande att få redigera allt sen.  

Han höjer lite på ögonbrynen och kikar bort mot andra ändan av båten. -Jooåå! Nog bli hää bra! 

Vi har landat ett flertal öringar vid det här laget och där ibland dom även en lite större. Som vi kommer ha möjligheten att få se mer av på video när allt är klart!

Plötsligt slår en våg in i båten! -Du vinden har vänt va? Det börjar blåsa upp lite mer tror ja? 

Ingemar tar det lugnt som vanligt och kikar ut lite mot horisonten. -Nja än är det ingen fara.

Dom mörka molnen drar snabbt in över fjällen och vädret vänder snabbt. Säkerheten är såklart prio ett i alla lägen. här som hemma eller på vilken sjö som helst. Ingemar kollar mig igen. Denna gång lite mer bekymmersam men ändå lugn. -Vi plockar ihop och försöker snabba oss in till rampen tror ja. Innan det blir problem satana!

Var det nu jag skulle börja bli orolig?

Allt gick som en dans och vi kom iland trygga och säkra. Dom här dagarna har verkligen haft allt. Skratt och ännu mer skratt. Magiska fiskar som legat i håven. Bommade fiskar och grym natur! Sprakande eldar och en och annan stärkande tår. Men framför allt ett möte med en vän!

Slutligen försvinner vyn från dom höga fjällen återigen i backspegeln och jag är på väg hem!