De senaste dygnen har det kommit ca 20cm snö här i Dalarna. Kanske inte det bästa för fisket. Trots detta kunde jag inte hålla mig, utan packade pimpelprylarna och begav mig iväg.
När jag susande fram i vinterlandskapet kändes det nästan som jag befann mig i en svartvit film. Snön hängde i träden och endast trädstammarna syntes mot den grå himmeln.
Hämtade upp fiskekompisen och sen begav vi oss ut på skogsvägarna. Det blev spännande resa på den oplogade vägen men fram kom vi.
Vi pulsade ut på isen och borrade upp några hål. Inget hände den första timmen. Vi testade mormyskor i olika storlekar men det verkade som att snön som fallit gjort fiskarna inaktiva.
Jag beslutade att pröva en 7cm balansare och då dröjde det inte länge innan jag känner något, ett försiktigt napp, jag ser linan gå i sidled och sätter mothugget. Det följs av en ganska odramatisk drillning på det relativt grunda vattnet. Upp kommer en fantastiskt fin bäckröding. Vilka färger!
Sedan är det fiskekompisens tur att dra en fin fisk.
Jag fortsätter med samma balansare men det är segt. När vi börjar ge upp känner jag åter ett försiktigt pet men denna gång rycker jag balansaren ur fiskens mun och missar. Nöjda med varsin fisk pulsar vi tillbaka över isen och tar oss hem genom det snöklädda vinterlandskapet!
Till denna typ av fiske använder jag mig av ett Rapala Squall spö med en liten haspelrulle försedd med nylon eller FC-lina. När jag fiskar med balansare knyter jag alltid på en liten lekande följt av en bit 0,35-0,45 mm FC lina (ca 50-70cm) för att denna lina är osynlig för fisken och den kan rädda balansaren om en gädda hugger. Lekandet använder jag för att balansaren inte skall snurra så mycket.
Ut och njut ! Skitfiske!!
