Inspirerad av värmen, solen, Mathias Holgerssons historier om abborrfiske, tekniker, suget att vifta Zodias-spöt m.m. beslutade jag mig för att åka ut och försöka hitta några huggvilliga abborrar. Några lådor jiggar och crankbaits packades ner, ett par riggade abborrspön las i båten och några ståltafsar knöts. Nu skulle det ryckas borre hej vilt! Jag garderade mig även med ett spö för gädda ifall ett lämpligt tillfälle skulle dyka upp.
Första timmen ägnades åt att leta efter dessa mytomspunna abborrar men när jag inte hittade något vettigt dänge jag lite gädda istället. I det fina vädret kändes det inte riktigt rätt och efter en händelselös timme beslutade jag mig för att fortsätta söka efter abborren. Efter kanske en 45min hittar jag ett område med mycket löja i mellanvattnet och i ytan. Det höll ca 7-9m djupt med stenbotten. Lodet skvallrar om mindre koncentrationer med större fisk strax ovan botten och jag hade svårt att tyda om det var abborre eller brax då jag vet sedan tidigare att det går en del brax just här. Hur som haver så beslutar jag mig för ett försök så jag börjar med att kasta av ytvattnet med en Shadow Rap för att sedan jobba mig nedåt med lite mer djupgående Arashi-vobblers från Storm. Jag hade inga förväntningar på att det skulle smälla på dom prylarna just här men jag ville prova iaf 🙂 Efter kanske en 10 minuter så knyter jag på en fem tums So-Run Superu Shad från Storm i färgen Pearl Shad. Just den färgen är vad jag räknar som ett ”säkert kort” i dom flesta typer av vatten då den är naturtrogen och liknar en löja. En måstefärg som fångar både gös, abborre, gädda m.m. Jag valde den större storleken för det är vad som fungerat bäst för mig i vår och här skulle det ju tas en stor abborre med aptit för rejäla måltider!
Ut med grejerna, låta sjunka till botten, göra några ryck och låta dala igen. Första kastet ingenting… Andra kastet efter tredje rycket när jiggen dalar ner mot botten registrerar Zodiasen ett knäpp i min hand vilket skickar en elektrisk impuls till min hjärna som beordrar kroppen att sätta ett mothugg. I mothugget känns fisken inte stor alls, strax efter är det exakt som en större abborre som knycker ettrigt med huvudet. Jaaaa! Nu sker det, hann jag tänka! Jag börjar lyfta fisken som med en lätt tyngd följer med… Sedan bara stannar allt nånstans i mellanvattnet och jag fattar ingenting.. Jag försöker lyfta spöt med mera press men spötoppen står kvar i sitt läge och det är bara spöt som böjs mer. Jag håller kvar den så en stund och är verkligen förtvivlad då jag absolut inte anade oråd till en början. Sedan börjar linan sakta skära iväg från båten med en sån hiskelig tyngd att jag förstår vad som håller på att ske här… Finns inte många arter kvar som kan göra så här i detta vatten 😀 Någonstans där får fisken nog och ett helskotta bryter ut! Linan rasar ut från rullen när den dyker mot botten, sedan sticker den iväg åt ena sidan för att sedan vända och sätta av mot nästa destination med en rasande fart. Så där håller det på hur länge som helst och det finns ingenting jag kan göra förutom att försöka hålla lagom press och parera vändningar och hoppas att jag åtminstone får se den innan jiggkroken släpper sitt fäste eller rätas ut.. 5-10 minuter senare har jag äntligen fått upp den till ytan och när den lägger sig på sidan ser jag att det är en olekt dam med riktigt bra höjd på kroppen. Jag håvar henne försiktigt och i håven ser jag att Superu Shaden har slukats helt för att sedan ha kommit ut genom gällocken och kroken sitter fast på utsidan av fisken i kindplåten. Det trasslet förklarar nog varför jag upplevde det som små ettriga huvudskakningar till en början. Jag krokar loss och mäter henne till 101cm och lägger ner henne i håven igen för återhämtning då jag vill vara extra rädd om en olekt stor gädda så här precis innan lek. Jag tar en ungefärlig vikt i håven och hon landar på strax under 9kg. Ett par snabba bilder och när jag ska återutsätta henne sticker hon iväg med en vattenkaskad som inte bara blöter ner mig utan även min hund Argus som nyfiket stack ut näbben över relingen! Grymt roligt att landa större gädda på lätt utrutning och ryggraden i Zodiasen stod pall riktigt bra fast den inte riktigt är tänkt som brytjärn för stor gädda. Som tur är fiskar jag alltid med ståltafs i dessa vatten då man vet av erfarenhet att hux flux hänger det en gädda där och det är vaken roligt att mista beten och än tråkigare är det att veta att en fisk simmar runt med en krok i munnen som i värsta fall sitter väldigt illa. Allting gott, slutet gott och några abborrar såg jag inte röken av denna kväll 😉
