För tillfället så befinner jag mig på den svenska västkusten med familjen. Och självklart åkte båten med… att sitta med havsutsikt utan att fiska är så nära tortyr man kan komma.
Efter några dagar med hård vind låg havet platt imorse och bjöd in till en tur till ett grundområde 15 distans från hamnen.
Med resan till Söröya i färskt minne så lockar ärligt talat inte torskfisket på den svenska kusten speciellt mycket. Istället har jag valt att rikta fisket på arter att fiska med lättare utrustning som makrill och blå- och berggylta.
Med spö som jag normalt använder för abborrfiske och vertikalfiske efter röding och gös blir fisket efter de mindre, men stridbara, arterna riktigt kul.
Att spinnfiska makrill med lätt utrustning är väldigt kul! Mitt Zodias-spö bockade riktigt djupt av mini-tonfiskarnas styrka. När fiskarna jagade högt upp i vattenmassorna så var det inga som helst problem att ta dem på Rapalas Rippin Rap – ett bete som jag normalt fiskar abborre med.
När de jagade djupare gjorde Storms rödingmagnet Gomoku jobbet utmärkt.
Lokalkännedom är som bekant A och O när det kommer till fiske. På ett helt nytt vatten, i det här fallet ett helt hav, kan det kännas som att leta efter en nål i en höstack. Särskilt när man åker runt bland grundtoppar och letar efter en specifik art. I mitt fall den vackra blågyltan.
Som tur är finns det hjälp att få när det kommer till den svenska västkusten. Markus Lundberg och Lennart Waje har skrivt den utmärkta bok Svenskt Havsfiske som precis kommit i en uppdaterad andra upplaga. Via den, och de koordninater och tips, som författarna delar hittade jag en grundtopp med gyltor. Både blågyltor och berggyltor – även de stridbara fiskar på lätt utrustning.
Så om du ska till västkusten men inte är någon utpräglad havsfiskare; packa abborr-prylarna och upplev ett actionfyllt och kul fiske!
Skölj bara av rullar, spön och beten i färskvatten efteråt så är saltvattnet inga problem.