Två långsamma vevtag, spinnstopp… Tvärnit! En halvmeter över botten på 11 meters djup har nånting precis satt tänderna i mitt bete och dom första sekunderna är det bara stumt. Jag bibehåller full press och 16 oz spöt står i en djup båge. Nån sekund senare börjar spöt pumpa då monstret börjar slänga med det stora huvudet. Ibland tar man fel på mindre fisk och lurar sig själv att man krokat något bra men när en riktig fisk sitter där VET man skillnaden, en helt underbar känsla samtidigt som nervositeten infinner sig… Sitter krokarna? Var jag snabb och kraftfull nog i mothugget? Hoppas jag iaf får se den….
Den här gången gick det vägen och efter ett par minuter kan jag lyfta upp den till ytan och låta den elegant glida in i håven. Gäddan är skapligt lång och ryggen imponerar! Den håller inte den superkondition som många av dom andra fiskarna jag lyckats ta under våren utan upplevs mer som en grov stock ala älvgädda i sitt esse. I magen vilar någonting jag misstänker vara brax men för övrigt ser den mer ut som en tidig höstgädda. Jag mäter henne till 115cm innan jag kan fastställa vikten till 11,5kg och jag kan inte undvika att fundera på vad hon hade vägt med den ryggen om hon var lika smällfet som flera av dom andra gäddorna varit.
Fisket jag bedrivit under våren har mest handlat om långsamt fiske över djupa vatten där jag försöker klura ut vart det vore lämpligt för dom större damerna att stå och ett mönster som är väldigt tydligt är att tailbeten har levererat majoriteten av gäddorna, framförallt när det inte varit riktigt bra fart på dom. RIP Curlyn har gång på gång varit betet som lurat flest och störst och jag har fler bekanta som upplevt det samma. Mathias Holgersson var bland annat väldigt tidigt ute och fick en 10kg+ gädda redan i februari på det betet. RIP Curlyns fördel är den superbreda svansen som även vid det allra långsammaste fisket fortfarande lojt slår brett vilket helt klart faller köldstela gäddor i smaken. Följt av täta spinnstopp dalar den ner igen likt en döende fisk. Ett hett tips för älvgäddor när dom inte riktigt är på hugget är att kasta nedströms för då kan du fiska betet oerhört sakta då motståndet från strömmen ger betet dess gång även om du nästan står still med den. På det viset kan du presentera betet mycket längre tid framför gäddan och väldigt många av mina vårgäddor nu har tagit just när jag kastar nedströms.